Titta på filmen med Pella Thiel.

1. Har vi människor ett ansvar för andra levande organismer? Vad skulle det ansvaret i så fall vara?
2. Vad vill floden och vad vill skogen, undrar Pella Thiel i filmen.  Vem kan veta vad en skog vill?
3. Vad tror ni att Pella menar med att ”tillfredsställa mänskliga behov och samtidigt respektera andra livsformer”?

Vad tycker människor. Ska naturen ha egna rättigheter?

Gör en publikundersökning eller enkät. Presentera resultatet för varandra.

Jobba i mindre grupper. Gruppen får bestämma hur de ska undersöka denna fråga.

Tänk noga igenom:

• Vilka ska vi fråga?

• Hur ska vi fråga. Hur formulerar vi frågan? Ska vi ha en följdfråga?

• Hur ska vi presentera?

Använd gärna staplar och diagram för att åskådliggöra era svar.

1. Vilka tankar och känslor väcks när du läser texten om naturens rättigheter?
2. Vad är ”natur”?
3. Kan naturen ha en egen röst?
4. Kan man ”lyssna” till ekosystemen och förstå deras behov?
5. Vilken skillnad gör det om vi behandlar naturen som ”objekt” eller som ”subjekt” med egna rättigheter?

Allmän deklaration om Moder Jords rättigheter

Denna deklaration är inte ännu antagen av FNs generalförsamling utan är än så länge ett förslag. Antagen på  Världens folks konferens om klimatförändring och Moder Jords rättigheter 

Cochabamba, Bolivia, April 2010.

Ingress

Vi, jordens folk och nationer: …

som inser att vi alla är en del av Moder Jord, en odelbar, levande gemenskap av ömsesidigt beroende varelser med ett gemensamt öde; … som tacksamt bekräftar att Moder Jord är källan till liv, näring och lärande och att hon förser oss med allt vi behöver för att leva väl; … som erkänner att det kapitalistiska systemet och alla former av skövling, exploatering, övergrepp och nedsmutsning har orsakat Moder Jord stor förödelse, förnedring och sönderfall, vilket sätter livet som vi känner det i dag på spel genom fenomen som klimatförändringen; … som är övertygade om att i en livsgemenskap där vi är beroende av varandra är det omöjligt att erkänna endast människors rättigheter utan att orsaka obalans för Moder Jord; … som slår fast att för garantera de mänskliga rättigheterna är det nödvändigt att erkänna och försvara Moder Jords och alla hennes varelsers rättigheter, samt att det finns kulturer, praxis och lagar som redan gör detta; … som är medvetna om vikten av att skyndsamt vidta kraftfulla kollektiva åtgärder för att omvandla de strukturer och system som orsakar klimatförändringar och andra hot mot Moder Jord; … tillkännager denna allmänna ​ deklaration ​ om Moder Jords rättigheter, och uppmanar FN:s generalförsamling att anta den som en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer i världen, och med målet att varje individ och institution ska ta ansvar för att genom undervisning, utbildning och medvetandegörande främja respekt för dessa rättigheter och genom snara och stegvisa åtgärder och mekanismer, nationella såväl som internationella, säkerställa att de bekräftas och tillämpas universellt och effektivt bland världens alla folk och stater.

ARTIKEL 1: MODER JORD

(1) Moder Jord är en levande varelse.

(2) Moder Jord är en unik, odelbar, självreglerande gemenskap av besläktade och samverkande varelser som försörjer, inrymmer och reproducerar alla varelser.

(3) Varje väsen definieras genom sina relationer som en integrerad del av Moder Jord.

(4) Moder Jords inneboende rättigheter är omistliga eftersom de härstammar från samma källa som hennes egen existens

(5) Moder Jord och alla varelser har rätt till alla de inneboende rättigheter som erkänns i denna deklaration utan åtskillnad av något slag, såsom mellan organiska och oorganiska varelser, arter, ursprung, användning för människor, eller någon annan status.

(6) Precis som människor har mänskliga rättigheter, har också alla andra varelser rättigheter som är specifika för deras art eller sort, och lämpade för deras roll och funktion i de gemenskaper inom vilka de existerar.

(7) Varje varelses rättigheter begränsas av andra varelsers rättigheter och varje konflikt mellan deras rättigheter bör lösas på så vis att Moder Jords integritet, balans och hälsa bibehålls.

ARTIKEL 2: MODER JORDS INNEBOENDE RÄTTIGHETER

(1) Moder Jord och alla varelser som hon består av har följande inneboende rättigheter:

(a) rätten till liv och att existera;

(b) rätten att respekteras;

(c) rätten att regenerera sin biologiska kapacitet och att fortsätta sina vitala cykler och processer fri från mänskliga störningar;

(d) rätten att behålla sin identitet och integritet som en egen, självreglerande och samverkande varelse;

(e) rätten till vatten som en källa till liv;

(f) rätten till ren luft;

(g) rätten till fullständig hälsa;

(h) rätten att vara fri från föroreningar, avgaser och giftigt eller radioaktivt avfall;

(i) rätten att inte få sin genetiska struktur modifierad eller störd på ett sätt som hotar dess integritet eller vitala och sunda funktionsförmåga;

(j) rätten till en fullständig och snar gottgörelse som svar på kränkning av de rättigheter erkänns i denna deklaration och som orsakats av mänsklig aktivitet;

(2) Varje varelse har rätt till en plats och att spela sin roll i Moder Jord för att hon ska fungera harmoniskt.

(3) Varje varelse har rätt till välbefinnande och att leva fri från tortyr eller grym behandling från människor.

ARTIKEL 3: MÄNNISKORNAS SKYLDIGHETER GENTEMOT MODER JORD

(1) Varje människa har ansvar för att respektera och leva i harmoni med Moder Jord.

(2) Människor, alla stater och alla offentliga och privata institutioner måste:

(a) agera i enlighet med de rättigheter och skyldigheter som erkänns i denna deklaration;

(b) erkänna och främja ett fullständigt genomförande och upprätthållande av de rättigheter och skyldigheter som erkänns i denna deklaration;

(c) främja och delta i lärande, analys, tolkning och kommunikation om hur man kan leva i harmoni med Moder Jord enligt denna deklaration;

(d) se till att strävan efter människans välbefinnande bidrar till Moder Jords välbefinnande, nu och i framtiden;

(e) fastställa och tillämpa effektiva normer och lagar för att försvara, skydda och bevara Moder Jords rättigheter;

(f) respektera, skydda, bevara och vid behov återställa integriteten, Moder Jords livsviktiga ekologiska cykler, processer och balanser;

(g) garantera att de skador som orsakas av människors kränkningar av de inneboende rättigheter som erkänns i denna deklaration åtgärdas och att de ansvariga ställs till svars för att återställa Moder Jords integritet och hälsa;

(h) stärka människors och institutioners förmågan att försvara Moder Jords och alla varelsers rättigheter;

(i) vidta försiktighets- och restriktionsåtgärder för att förhindra att mänskliga aktiviteter orsakar utrotning av arter, förstörelse av ekosystemen eller störningar i ekologiska kretslopp;

(j) garantera fred och eliminera kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen;

(k) främja och stödja metoder som innebär respekt för Moder Jord och alla varelser, i enlighet med deras egna kulturer, traditioner och sedvänjor;

(l) främja ekonomiska system som är i harmoni med Moder Jord och i enlighet med de rättigheter som erkänns i denna deklaration.

ARTIKEL 4: DEFINITIONER

(1) Termen ”varelse” inkluderar ekosystem, natursamhällen, arter och alla andra naturliga enheter som existerar som en del av Moder Jord.

(2) Ingenting i denna deklaration begränsar erkännandet av andra inneboende rättigheter för alla varelser eller för någon specifik varelse.

Läs Deklarationen om Moder Jords rättigheter ovan.

1. Kan deklarationen om Moder jords rättigheter skydda klimatet, ekosystemen och den biologiska mångfalden?
2. Hur skulle deklaration om den antogs påverka samhällets produktion och konsumtion, vårt sätt att bruka naturen?
3. Vilka är utmaningarna och möjligheterna i att förverkliga idén?
4. Skiljer sig synen på naturen i deklarationen sig från den världsbild du/ni upplever i samhället runt dig/er idag?

Reflektera/diskutera:

1. Tänk dig/er att platsen på något sätt hotas av exempelvis vägbygge, gruvprospektering, föroreningar eller annat. Hur kan det påverka lokalsamhället? Hur berörs du/ni? Vad har hänt med lokalbefolkningen på andra platser när ekosystem har slagits ut av exploatering?
2. Vad skulle det betyda för lokalbefolkningen om platsens ekosystem hade rättigheter och kunde skyddas för sin egen skull, inte bara för att den är nyttig för människan? Vilka möjligheter och utmaningar ser ni i detta scenario, på vilket sätt skulle det påverka lokalsamhället?
3. Tänk dig/er att lokalsamhället skulle ha vetorätt om rättigheterna för ett ekosystem hotas av stat eller näringsliv som vill utvinna exempelvis metaller till mobiler, batterier eller för att producera ”grön” energi. Vilka konflikter kan uppstå och hur kan de hanteras?

Dilemmat

Alla vill använda de ofta sällsynta metallerna som används för att bygga och utveckla nya tekniska lösningar men få vill ha gruvan på sin bakgård.

Dilemmat mellan tillgång till kobolt för att kunna säkra vårt behov och användning av denna metall inom Sveriges gränser och behovet att värna natur och livsmiljöer för djur, växter och människor blir tydliga i detta exempel. Strikt samhällsekonomiskt är det kanske lätt att se den ekonomiska vinsten för brytningen. Vi har råvaran  och vi vill använda ny teknik som mobiltelefoner och elbilar så varför inte utvinna de resurser som vi har? Särskilt när brytningen i till exempel Kongo är smutsig och farlig och ofta bryter mot mänskliga rättigheter i form av barnarbete och oacceptabla arbetsvillkor för gruvarbetarna.  Detta samtidigt som gruvor och dagbrott kan ha förödande konsekvenser för livsmiljöer – avfallet kan till exempel förgifta mark och vatten i stora områden.

 Bakgrund: möjlig gruvprospektering vid Unden

Unden är en sjö i Västergötland belägen invid skogsområdet Tiveden och Tivedens nationalpark. Under 2017 beviljades EUCO Resources Sweden AB undersökningstillstånd av svenska myndigheten för gruvrättigheter Bergsstaten att undersöka fyndigheter av nickel, kobolt, zink, koppar och guld.

Den ena rösten: kobolten ger Unden ett nyttovärde

Kobolt är en metall som har väldigt speciella egenskaper. Det används i jetmotorer, rymdskepp och turbiner men framförallt i litiumjonbatterier. Batterier som finns i alla smartphones och bärbar elektronik. Efterfrågan på kobolt förväntas växa stort de närmaste tio åren på grund av en växande marknad för elektriska fordon med batterier och annan eldriven ny mobil teknik.

De största reserverna av Kobolt finns i Demokratiska Republiken Kongo som står för 64% av all kobolt som bryts i världen just nu. 18 länder står för resterande delen och där är Kina, Ryssland och Zambia de största leverantörerna. I EU bryts Kobolt just nu bara i Finland och i Nya Kaledonien (Franska Kaledonien är ett utomeuropeiskt territorium som fortfarande tillhör Frankrike). I Sverige bryts ingen Kobolt idag men det återvinns och omsmälts motsvarande 10 ton kobolt. En siffra som kan jämföras med att vi använder över 500 ton. Sveriges kända mineraltillgångar uppskattas till 19 000 ton kobolt.

Att bryta kobolt innebär stora risker för gruvarbetare och för omgivande natur. I Kongo är det vanligt att brytning av kobolt görs av sk creusers, fattiga människor som i trånga gruvgångar och schakt med hjälp av hackor och spade bryter malmen. Det är inte ovanligt med barnarbete då barn är billigare arbetskraft och skyddsutrustning används sällan. Myndigheterna misslyckas ofta med kontrollen av brytningen. Korruption är utbredd som ett sätt för tillsyningsmän att tjäna extrapengar på det nya guldet kobolt som ökar i pris varje år som en effekt av en ökad efterfrågan på mobil teknologi.

Rushen efter det nya guldet får gruvbolagen att rikta blicken mot alla delar av vår värld – så även Sverige, en av Europas största gruvnationer sedan 1200-talet. Här har gruvor (järn, koppar och silver) gett landet betydande inkomster. Troligen skulle det vara mer rättssäkert att bryta kobolt på hemmaplan här i vårt eget land.

Den andra rösten: kan rättigheter ge Unden egenvärde?

En kan också ifrågasätta kortsiktiga ekonomiska vinningar om det betyder risker för att ekosystem och andra livsformer hotas.Har inte naturen fler värden än bara nyttovärde i form av i det här fallet mineraler för oss människor? Varför kan inte sjön Unden bara få ha värdet av att finnas för sin egen skull?

Kampen för Unden – om människors kärlek till en sjö

Hotet mot ett ekosystem kan väcka ett starkt engagemang, med rötter i en djup och långvarig relation mellan lokalbefolkningen och en sjö. Hur skulle situationen påverkas om sjön Unden hade egna rättigheter att existera, blomstra och utvecklas i frihet från föroreningar?

”När ett företag fick undersökningstillstånd för att bryta kobolt intill sjön Unden här i Tiveden, med stora risker för vattenföroreningar, gick det snabbt för bygden att mobilisera. Det bor inte många här, vi ser knappt närmsta granne, ändå tog det bara några dagar att få till en manifestation där 500 personer tände 35 eldar på stränderna runt sjön en kväll i november 2017. Så gott som alla i trakten skrev under namninsamlingen och vi fick stor täckning i media. Mer än 70 personer och föreningar överklagade gruvbolagets ansökan om undersökningskoncession med hjälp av advokat.

Engagemanget ledde till att alla fem kommuner runt Unden följde efter och skickade in överklagan. Information från bland annat hemsidan ”Vi som brinner för Unden” har spridit sig runt världen och på en investerarsajt i Australien kunde man läsa att det kanske inte var så bra att investera i vårt område pga lokalt motstånd vilket skulle innebära större kostnader.

Man kan spekulera i varför initiativet blev så starkt och kom att omfatta så många… Vi bestämde redan från början att vi ska arbeta för vår sjö, inte mot gruvbrytning. Det var lätt för människor att sluta upp kring den visionen, då kunde man engagera sig från hjärtat utan expertkunskaper. Det ger mer än att försöka argumentera med statistik eller utgå från fina planer och strategier. Vi bestämde att vi gör det här utifrån att vi alla delar en känsla av att vi vill, då kommer man mycket längre än om man ”måste” – en levande känsla är svår att sätta något emot.

Kanske gick det så snabbt för att vi känner varandra så väl i bygden, nätverken var redan på plats. En tillit har byggts upp genom gemensamma projekt under åren. Det känns också som om folk har en personlig relation till sjön… En frisk sjö är en del av våra liv och vår identitet, som lär oss om gemenskap med varandra och med platsen. Så fort Facebook-sidan var uppe började folk spontant lägga upp sina bilder på Unden och berätta om sin relation till den. Många beskriver sin relation till sjön nästan som om den var en person.”

(Utdrag ur boken ”Naturens rättigheter – när lagen ger fred med jorden” av Nikolas Berg, Ingrid Berg och Martin Hultman.)

Uppgifter

Dela upp er i klassen i två olika grupper. Samla argument för eller emot gruvbrytningen.

Frågor som kan öppna upp diskussionen.

·         Kan vi motivera användning av kobolt om vi inte kan tänka oss en gruva i vårt eget närområde?

·         Är riskerna med gruvbrytning värda att ta med risk för förstörda livsmiljöer som inte går att återskapa.

·         Vad är sjön Unden värd?

·         Har Unden enbart ett nyttovärde för oss människor eller har den även ett egenvärde?

·         Hur skulle situationen påverkas om sjön Unden hade egna rättigheter att existera, blomstra och utvecklas i frihet från föroreningar?

Läs mer om aktionen:

http://www.fria.nu/artikel/132319

Källor:

https://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter.html

https://www.sgu.se/mineralnaring/kritiska-material/kobolt/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Unden

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.3da1c377162bd90d9eef053/1526068898797/Unden.pdf

https://www.sgu.se/mineralnaring/svensk-gruvnaring/

https://www.amnestyusa.org/wp-content/uploads/2017/11/Time-to-recharge-online-1411.pdf

Ecuadors grundlag ger naturen rätt

2008 sjöd Ecuador av framtidstro. Folket hade medverkat i att ta fram ett förslag om en ny grundlag med visionen att skapa ett samhälle i harmoni med naturen. Förslaget baserades på ursprungstraditionen Buen vivir – det goda livet.

Världen var i stort sett ovetande om vad som pågick i Ecuador. I Sverige spreds nyheten genom en Dagens Nyheter-artikel den 28 september 2008 med rubriken ”Folkomröstning för naturen”. Där konstaterade tidningens Sydamerika-korrespondent Erik de la Reguera att i folkomröstningen om Ecuadors nya konstitution ”står självaste naturens rättigheter på spel”. Artikeln slog fast att ett ja till president Correas grundlagsförslag skulle innebära att Ecuador skulle bli först i världen med en konstitution, eller grundlag, som ger ekosystemen okränkbara rättigheter: ”Miljöaktivister som förespråkar det ecuadorianska förslaget menar […] att det är nydanande eftersom det inte utgår från ett ’människocentrerat’ perspektiv, vilket stärker naturskyddet.” Precis som prognoserna förutspådde, röstades förslaget igenom och det lilla sydamerikanska landet skrev historia.

De paragrafer i konstitutionen som berör rättigheter för naturen hänvisar bland annat till ursprungsfolkens benämning av ”Moder natur”, Pachamama. Konstitutionens artikel 71 lyder: ”Naturen eller Pachamama, där livet skapas och reproduceras, har rätt att bli respekterad i sin helhet för sin existens och för att vidmakthålla och regenerera sina livscykler, strukturer, funktioner och evolutionsprocesser. Alla personer, samhällen, folk och nationer kan kräva att offentliga myndigheter upprätthåller naturens rättigheter.” Artikel 72 slår fast att skadade ekosystem har rätt att återställas. Artikel 73 tydliggör statens ansvar att genomföra ”förebyggande och restriktiva åtgärder gentemot aktiviteter som kan leda till utrotning av arter, förstörelse av ekosystem eller permanent förändring av naturliga cykler”.

Artikel 74 skyddar samtidigt personers, samhällens, folks och nationaliteters rätt att få del av naturens rikedomar på hållbara sätt i harmoni med naturen. Paragrafen hänvisar till visionen om det goda livet som härrör från den tidigare nämnda visdomstraditionen bland andinska urfolk, Sumak kawsay på kichwa. Det är en världsbild eller kosmovision som fokuserar på behovet att leva i harmoni med både natur och samhälle, inte minst lokalsamhället, med respekt för mångfald och kulturella olikheter. I dessa ursprungskulturer är människan integrerad i naturen, snarare än separerad från den. I konstitutionen beskrivs naturens rättigheter som ett verktyg för att bygga en ny form av hållbar utveckling baserad på Sumak kawsay, där naturens egenvärde respekteras.

I en artikel i samband med valet i början av 2013, rapporterade de la Reguera återigen från Ecuador. Han noterade att kritiker anklagade president Correa för att ha svikit miljöidealen och prioriterat utvinning av naturresurser, modernisering och fattigdomsbekämpning i städerna på bekostnad av ekosystem och ursprungsfolk. Flera miljöorganisationer, däribland Fundación Pachamama, beskrev presidentens satsning på g gruvnäring och oljeutvinning i regnskogen som ett stort svek och menade att ”regeringen säger en sak och gör en annan”. Alberto Acosta, som tidigare ledde arbetet med konstitutionen och stödde Correas regering, ställde nu upp i valet som motkandidat och anklagade Correa för att offra naturen för ekonomisk tillväxt. Regueras två artiklar som publicerades med fem års mellanrum, speglar den process som införandet av naturens rättigheter i konstitutionen satte igång och som fortfarande pågår. Olika intressen drar åt olika håll medan idén prövas i flera konkreta fall.

En faktor som spelar in är Ecuadors stora utlandsskulder. För att finansiera sina löften om välfärdssatsningar behövde president Correa ta lån från utlandet, helst i dollar eftersom det fortfarande är landets valuta. Han kunde inte gå till IMF (Internationella valutafonden) och Världsbanken som han redan hade anklagat för att tillsammans med USA försöka ta kontroll över landets resurser. Istället vände han sig till Kina med sina stora dollarreserver, som bistod med generösa lån. Frågan är dock om detta var ett bättre alternativ än de västerländska, då Ecuador idag är utsatt för press från Kina för att trappa upp exploateringen av sina naturresurser som ett sätt att återbetala lånen. Det har bland annat lett till att kinesiska oljebolag har fått tillstånd att verka i Ecuadors regnskogsområden, trots ursprungsfolkens protester. Denna utveckling har inneburit nya spänningar mellan staten och urfolken.

Ytterligare ett bakslag kom när regeringen drog tillbaka sitt initiativ att skydda Yasuní, en jättelik nationalpark som samtidigt rymmer relativt stora oljefält – tillgångar som inte skulle räcka så länge i ett globalt perspektiv. Correas regering erbjöd sig att skydda området för framtida exploatering, mot att världssamfundet gick in och betalade motsvarande hälften av värdet av oljan, 3,6 miljarder dollar, till en fond som ersättning för uteblivna intäkter. Initiativet fick stor internationell uppmärksamhet för sitt nytänkande. Dock samlades endast 13 miljoner dollar in vilket föranledde Correa att dra tillbaka det och dela ut nya koncessioner till oljebolag.

Naturens rättigheter i Ecuador: med- och motgångar

Hur har det då gått med de konkreta fallen och borde det inte vara möjligt att skydda Yasuní genom att naturens rättigheter nu finns i konstitutionen? Nja, det är inte säkert i nuläget. De fall där olika aktörer har försökt använda sig av att tillämpa rättigheterna visar på varierande framgång. Försvårande omständigheter är bland annat att landets politiska ledning har rätt att åsidosätta de ekorättsliga paragraferna i fall då man anser att implementeringen av dem skulle hota nationens säkerhet eller vitala intressen – inte minst ekonomiska intressen. I fallet med Yasuní har den nya grundlagen hittills inte räckt till för att stoppa exploateringen. Ett annat exempel där exploateringsplanerna fortskrider trots att ovärderliga naturvärden hotas är El Mirador, ett storskaligt dagbrottsprojekt i provinsen Cordillera del Condor i landets södra Amazonasregion. Där har ett kinesiskt gruvbolag fått tillstånd att bedriva verksamhet.

Ytterligare ett bakslag kom i slutet av 2013 då regeringen förbjöd Fundación Pachamama att verka, ett öde som även drabbat andra miljöorganisationer i landet med hänvisning till att verksamheten skulle hota nationell säkerhet. Sådana signaler kan försvåra för såväl privatpersoner som organisationer att våga starta juridiska processer som företrädare för ekosystem, något som grundlagen annars ger dem rätt till. Fundación Pachamama har dock framgångsrikt tillbakavisat anklagelserna om att man skulle utgöra ett säkerhetshot, och 2017 tilläts organisationen att verka i landet igen.

Under åren har det också kommit flera positiva exempel på rättsprocesser där naturens rättigheter har använts på framgångsrika sätt. Utfallen har visat att konstitutionen kan vara ett verktyg för att skydda landets ekosystem.

Den första segern kom i mars 2011 då lokala myndigheter dömdes för att ha brutit mot floden Vilcabambas rättigheter när de tillät att avfallet från ett vägbygge dumpades i den. Senare samma år skördades ännu en framgång som gällde hajfiske utanför Galapagosöarna. 357 hajar hade fångats i syfte att använda fenorna till hajfenssoppa, en kinesisk delikatess, trots att hajfiske är förbjudet i området. Galapagos nationalpark tilläts att väcka åtal för hajarnas räkning. Hajarna blev målsägare och företräddes av advokater i rättsprocessen, som de alltså gick segrande ur. Fiskefartygets kapten fick två års fängelse och besättningsmännen ett år vardera. Domstolen beordrade att fartyget skulle förstöras och sex följebåtar beslagtogs.

I ett annat framgångsrikt fall förbjöds räkodlare att verka i naturreservat som skyddar ekosystem med mangrove, med hänvisning till att naturens rättigheter går före individers ekonomiska intressen. Och i februari 2019 fick myndigheterna i Azuay-provinsen bakläxa av en domstol för att ha gett tillstånd för ett vägbygge som skulle leda till förstörelse av urskogen Collay i Gualaceo. I domen förbjöds bygget med hänvisning till naturens rättigheter, då skogen är en vattenreservoar för lokalbefolkningen och dessutom hem för många fridlysta arter. En av de drivande krafterna i fallet var organisationen FOA som består av urfolk och småbrukare i Azuay.

I forskningsanalysen ”Can Rights of Nature Make Development More Sustainable? Why Some Ecuadorian Law Suits Fail and Others Succeed” samlar Craig Kauffman och Pamela Martin erfarenheter från 13 rättsfall i Ecuador under åren 2009–14. De beskriver hur utfallen i processerna påverkades på oväntade sätt i samspelet mellan civilsamhället, statliga myndigheter och domstolarna. Minst framgång uppnåddes när civilsamhället försökte trycka på i större rättsfall med hög synlighet. Kanske berodde trögheten på att en eventuell seger i alltför hög grad skulle utmana rådande industrimoderna normer – det blev för konfrontativt.

Aktivister var mer framgångsrika när de tog sig an fall med mindre politisk laddning på lokal nivå. På så sätt bidrog de till att skapa juridisk medvind, inte minst genom att domare på lägre nivåer fick utbildning i tillämpningen av artiklarna om naturens rättigheter i konstitutionen. Statliga myndigheter som åtalade mindre aktörer för brott mot naturens rättigheter, banade väg för oväntade konsekvenser när de positiva utfallen skapade prejudikat och än mer utbildning inom rättsväsendet. Kunniga domare har på eget initiativ tillämpat rättigheterna i sitt utövande, även då varken käranden eller svaranden åberopat dem.

Studierna av Ecuador visar hur naturens rättigheter trots relativt svaga formuleringar kan stärkas efterhand när de börjar användas i praktiken. Det sker ett lärande som ger möjlighet att på sikt tillämpa rättigheterna även i större sammanhang. Författarna Kauffman och Martin drar slutsatsen att erfarenheten kan användas globalt för att förverkliga ett samhälle i harmoni med naturen, en utveckling ”bortom den nyliberala eran”. Natalia Greene från Fundación Pachamama, som hade en ledande roll under införandet av naturens rättigheter i konstitutionen, sammanfattar: ”Implementeringen av naturens rättigheter är långt ifrån perfekt, det finns fortfarande mycket att göra för att uppnå ett fullt erkännande av naturens inneboende värde. Ändå har detta djärva steg banat väg för en form av samtal om miljöns bevarande som inte tidigare existerat.”

Även om erfarenheterna från Ecuador knappast pekar på någon spikrak väg för naturen som rättssubjekt, fortsätter landet att sprida hopp och ringar på vattnet.

Denna artikel är ett utdrag ur boken ”Naturens rättigheter – när lagen ger fred med jorden”, som anpassats något för ändamålet. Med vänligt tillstånd från författarna. Se länk.

Ta reda på och beskriv ett exempel där en stad, region, nation eller annan myndighet har infört naturens rättigheter i lagen. Använd gärna exemplet i fördjupningstexten om Ecuador.
• Hur gick det till, vilka aktörer bidrog, varför togs beslutet?
• Hur har det gått sedan, när man försökt tillämpa lagarna?

Diskutera:

• Vad man kan lära av de erfarenheter som finns hittills i olika länder, när det gäller möjligheter och utmaningar i att införa rättigheter för ekosystemen?
• Kan samma utveckling ske i Sverige som i andra länder?
• Vad skulle behövas för att det skulle bli verklighet?
• Vilka känslor har du inför ett sådant scenario?

Tänk dig in i följande framtidsscenario: Vi lever i en tid när naturens rättigheter är en självklarhet.

• Hur ser det ut?

• Hur gick det till?

• Hur påverkar detta samhället?

• Hur konsumerar och producerar vi varor och tjänster i ett sådant samhälle?

• Vilka vinster kan du se med ett sådant samhälle? Vinster för vem/vilka?

• Vilka utmaningar kan du se med ett sådant samhälle?

I artikeln Lära av naturen står det:

”Naturen lär oss att allt hänger samman i levande system. Varje handling påverkar helheten.”

1. Vad är det naturen kan lära oss tror du? Ge konkreta exempel.
2. Hur kan en förändrad natursyn påverka vår syn på människans roll i det stora ekosystem där vi ingår?
3. Känns det hoppfullt eller är det nedslående att våra handlingar påverkar det stora systemet? Motivera!
4. Fundera  över ett tillfälle där du förändrade ditt sätt att se på och förhålla dig till naturen. Vad bidrog till denna förändring?
5. Naturen lär oss att små förändringar kan ge stor effekt. Vad kan det lära oss om vår förmåga att förändra?
6. Hur kan vi vara exempel och förebilder genom våra sätt att förhålla oss till naturen?
7. Hur kan vi lära oss att leva i balans och i fred med jordens ekosystem – som individer, grupper, organisationer och samhällen?
8. Hur lär vi med både hand, hjärna och hjärta?

Ekopedagogik – att vända klimatångest

Vi lever i en tid av klimathot och larmrapporter om att vår planet, Moder jord, inte mår så bra. Det kan väcka känslor av oro, ilska, sorg, hopplöshet och att det inte är någon mening. Hur kan vi vända klimatångest till handlingskraft, ilska till passion, sorg till omsorg om naturen och varandra, hopplöshet till hopp?

Ekopedagogiken handlar om att lära oss leva i spänningsfälten och möta ångesten genom konstruktiv handling. Det kan ske när vi bygger trygga lärmiljöer där vi tillsammans utforskar hur vi fördjupar vårt engagemang och samverkar för naturens rättigheter. Lärandet möjliggörs när vi respekterar mångfalden av olika perspektiv i alla möten och relationer.

Vi kan stärka och frigöra vår förändringskraft genom fyra lärande möten – med naturen, omvärlden, varandra på de platser där vi lever, och med oss själva. I mötena kan vi tillsammans hitta nya svar och lösningar. Här nedan beskrivs de fyra lärmötena i en betraktelse och en  illustration.

Jordlära – human nature in gestation
(ekopedagogiska betraktelser av Nikolas Berg)

Kom jord, jag vill möta dig

lära känna dig och lära av dig

Vem är du, vad kan du, hur lär jag mig lyssna

Vad kan jag få höra om jag bara tystnar

Hur lär jag förändring, att ingenting varar

Träden som växlar med årstidens dagrar

Larven blir fjäril och fjärilens vingar

sprider små frön för förändringens vindar

Kom jord, ge mig tron att det går

att förändra och vända en vinter till vår.

Kom värld, jag vill höra dig

Brusande liv, låt mig upptäcka dig.

All skönhet och ordning som människor format

ger hopp om försoning och fred efter stormar.

När jag ser hur vi skadat varandra och jorden

Fylls jag av sorg, långt bortom orden.

Men fröet till läkning gror mitt i smärtan

För den är sprungen ur kännande hjärtan.

Kom värld, lär mig drömma om sommar

där vi möts i mångfald som blommar.

Kom plats, jag längtar att jorda mig

Lär mig att varsamt få vårda dig

Att odla gemenskap, en fredens kultur

med rätt att finnas för mänskor och natur.

Att möta varandra, mark, skog och vatten,

och välkomna andra som gästar om natten.

Jag är trött på konsumtion och transaktioner

Min längtan nu: att bli rik på relationer.

Kom plats, lär mig mening och tröst,

skörda tillit och vänskap när sommar blir höst.

Kom själ, det är dags att vandra

och bli den jag är, en blomma bland andra.

När jag lär mig respektera jordens rätt att existera

så börjar jag resan från att ensamt dominera

– från att ensam stå och gapa efter fler tidsfördriv

till att delaktigt skapa stora väven av liv.

Som en human nature, I learn to mature

and become who I am – för jag är natur!

Kom själ, lär mig vila i mitt inre

och födas på nytt, som jordling efter vintern.

Nedan är en illustration av ekopedagogikens fyra lärande möten (målning av Ingrid Berg). Ur boken ”Naturens rättigheter – när lagen ger fred med jorden”

 Fördjupning ekopedagogik – reflektionsfrågor

Ta del av texten, betraktelsen och illustrationen som berör ekopedagogik. Reflektera över följande frågor i grupp eller individuellt:

1. Vad känner och upplever du när du läser betraktelsen? Vilka tankar och ”längtor” väcker den?
2. Ta del av bilden. Under varje lärmöte anges två förhållningssätt som kan utvecklas. Reflektera över vad de kan ha med lärande och hållbarhet att göra.
3. Berätta om egna lärande möten som har berört, gett nya perspektiv och förändrat synsätt.
4. Hur kan alla sinnen och känslor behövas i lärandet för att leva i balans med naturen?
5. I betraktelsen finns orden ”jag är natur”. Hur kan en sådan insikt förändra relationen människa-natur?

Ån

En å
en å för en and
en å för skräddare
märlor
hoppkräftor
näckrosor

en slänt
bredvid
att sitta på
för mig
såklart för mig
för dig också
jaja
såklart
för dig också
ja
för oss

en å för eftermiddagen
för
kvällspromenaden
det är tur att det finns
en
å
för mig
för dig
jaja såklart för dig också ja
för oss

för
vila
återhämtning
avfallshantering
en å att slänga skräp i
en å att pissa i
en å att köra över
på en bro över ån
det är tur
att tung trafik har en bro

har ån tur
är det åns tur nu
har ån rätt
att förbereda
ett uppror
en å är en å
just en å
född å
född till att vara å
rätt att porla strömma som en å
bereden väg för ån
vassen som kantar
märlor som städar
ett omlopp som löper
från sjöar
mot havet
vatten i kranen
regnet som landar i ån
en å är en å
just en å
du har rätt att vila vid ån
spegla dig
såklart du har rätt att spegla dig
under eftermiddagen
på kvällspromenaden
vilar
ån
vid sin rätt
att vara just en å
även om ingen vilar invid
rinner ån
under eftermiddagen
under månen
under isen
under tung trafik
förbereder ett uppror

Text: Lina Ekdahl poet

Titta och lyssna på filmen Ån. Läs sedan igenom texten för dig själv.

• Är det några ord som är svåra i texten?

• Har du någon gång varit vid en å?

Samtala kring följande frågor:

• Vad handlar dikten om, för dig?
• Vilket är diktens budskap, enligt dig?
• Kan du hitta ord eller stycken i texten som kan betyda flera olika saker- ha flera innebörder, i så fall vilka?
• Är dikten bra eller dålig? Motivera!
• Finns det några ställen i dikten där du ser att dikten ändrar perspektiv? Vilka?
• När är människan i fokus och när är naturen i fokus?

Jämlikt möte med naturen

Av Pella Thiel. Hon är koordinator för nätverket Naturens rättigheter i Sverige samt expert i FN-initiativet Harmony with Nature.

När floder och regnskog får rättigheter som juridiska personer utmanas mycket i vår världsbild. Pella Thiel skriver om en omställning i vår relation till naturen.

Ko au te Awa, Ko te Awa ko au. På Nya Zeeland berättar talesättet ”Jag är floden, floden är jag” om relationen mellan maorifolket och floden Whanganui. Floden blev, likt många av världens floder, under industrialiseringen allt mer påverkad, förorenad och uppdämd. Under hela 1900-talet gick maorierna, gång efter annan, till domstol för att värna flodens liv och hälsa. Rättsprocessen innebar en kollision mellan deras världsbild och den västerländska synen på floden som något som kunde delas upp i beståndsdelar och ägas. Floden uppfattas av maorierna som en levande entitet med sin egen personlighet och livskraft. Omsorgen om floden är lika mycket en omsorg om dem själva och den värld de är en del av. Att ta av flodens vatten är då att ta en del av folket. Att vanhelga och förorena vattnet är att vanhelga och förorena folket.

Egna rättigheter

Lösningen på processen blev att ge Whanganui status som juridisk person med egna rättigheter. Floden fick mänskliga representanter med uppdrag att föra dess talan, en utsedd av staten och en av maorierna. Beslutet som fattades av Nya Zeelands parlament i mars 2017 innebär att ingen äger floden, den äger sig själv. Det var en pragmatisk lösning på en svår och lång process. Whanganui sällade sig därmed till en växande rad av domslut som erkänner rättigheter för naturen. Floder i Colombia, Indien och senast Bangladesh har fått status som juridiska subjekt, liksom Colombias del av Amazonas regnskog. Enligt domstolarna bakom besluten kan de inte skydda naturen om den saknar egna rättigheter. Ecuador har sedan tio år en konstitution som erkänner rättigheter för naturen och i USA hävdar flera lokalsamhällen att ekosystem har rättigheter.

Frågan är som en akupunkturpunkt för vår idé om utveckling. Man skulle kunna hävda att en grundläggande föreställning i vår kultur är att andra levande varelser är objekt, som vi kan göra lite hur vi vill med. Deras behov är inget att ta hänsyn till eftersom deras värde främst utgörs av värdet för oss människor.

Uppfattningen är långt ifrån ny. Kristendomen beskrev människan som Guds avbild, skapad på den sjätte dagen för att härska över allt annat levande och lägga det under sig. Det naturvetenskapliga projektet, som inleddes under upplysningstiden, rationaliserade så småningom bort Gud men behöll bilden av människan som alltings mått, med uppdraget att kontrollera och dominera världen. Förståelsen av naturen som resurs för människor är en förklaring till varför vi framför allt annat prioriterar en växande ekonomi som ska leverera välstånd till oss. Utveckling innebär då att ta så mycket som möjligt, i bästa fall utan att begränsa möjligheterna att ta för sig i framtiden.

Mätandet som religion

I det naturvetenskapliga projektet blev vetenskapen den legitimerande rösten i samhället. Mätandet den nya religionen. Huruvida något är sant kan man bara veta om det går att mäta. Ingenting är egentligen heligt. Så mäter vi upp världen och inser att vi håller på att spränga gränserna för vad den tål av mänsklig konsumtion. Vad gör vi då?

Om naturen främst finns till för människor blir svaret att så effektivt som möjligt förvalta det vi kallar för naturresurser, ekosystemtjänster, eller till och med naturkapital. Även samtalet om hållbarhet handlar om detta. När det är så tydligt hur vi misshandlar naturen verkar det som om ännu mer kontroll är av nöden. Vi behöver behandla ekosystemen smart, så att vi inte överskrider förmågan att producera det vi behöver, eller absorbera det vi lämnar ifrån oss. Att förstöra naturen är dåligt, eftersom det kan slå tillbaka på oss själva.

Det är utgångspunkten för en kultur av kolonisation. Med det synsättet blir en relation till naturen omöjlig. Relationer uppstår mellan subjekt. Om naturen enbart är ett objekt, som inte behöver behandlas med respekt för sin egen skull, hur ska vi då kunna ha en relation med den?

Utmanar hela synen

Den globala rörelsen för naturens rättigheter utmanar hela den synen på världen och anser att vi behöver en mer djupgående förändring. Inspirerad av maoriers och andra urfolks världsbild vilar den på en förståelse av människan som en del av livets väv. Människorna har en uppgift: att beskydda och ta hand om annat liv. Maorierna har ett ord för detta – kaitiakitanga. Det kan översättas som beskyddarskap eller omsorg och innebär en ömsesidighet. Naturen behöver ge de människor som tar hand om den – kaitiaki – vad de behöver för att fylla sina behov, både fysiska och andliga. Kaitiaki är ansvariga för att naturen behåller sin förmåga att göra det även i fortsättningen, att den behåller sin livskraft.

Ömsesidighet

När naturen har rättigheter, behov och intressen kan vi ingå i relationer präglade av ömsesidighet. Vi kan förvalta oss själva, i stället för att försöka förvalta naturen. Vi kan bygga en kultur på partnerskap, i stället för på dominans och kontroll. Inte minst kan vi börja fundera över vad det betyder att inte bara ta lite mindre, lite mer effektivt, utan att även ge tillbaka.

Men hur ger vi tillbaka?
Går det att veta vad en flod vill? Den relation mellan människa och natur som talesättet ovan avslöjar, där floden faktiskt uppfattas som en del av en själv, speglar en kulturell känslighet för det mer-än-mänskliga, där det är möjligt att lyssna till vad en flod säger. I den västerländska kulturen har vi tappat det mesta av den förmågan. Kanske är vi, åtminstone för en tid, hänvisade till det vi kan mäta av hälsa och välmående för skogar, sjöar och floder. Om vi kan göra det med en strävan att få reda på vad naturen behöver så är det en väg till en mer intim relation. Där det är möjligt att förstå oss som delar av en levande helhet och höra vad naturen säger, bortom det mätbara.

Denna essä publicerades först i Naturskyddsföreningens tidning Natur och används med vänligt tillstånd av Naturskyddsföreningen. Länk.

Utgå ifrån titeln på texten och diskutera:

-För vem finns floden?

-Vad säger texten?

-Vad säger den västerländska kulturen?

-Vad säger du?

Motivera!